Lyrics

Balladen om Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind

(Music: Trad. Lyrics: Cornelis Wreeswijk)

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas.
Och fullmånen lyser som var den av glas.
Där dansar Fredrik Åkare kind emot kind,
med lilla fröken Cecilia Lind.

Hon dansar och blundar så nära intill.
Hon följer i dansen precis vart han vill.
Han för och hon följer så lätt som en vind.
Men säg, varför rodnar Cecilia Lind?

Säg, var det för det Fredrik Åkare sa?
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och barmen är trind.
Vad du är vacker, Cecilia Lind.

Men dansen tog slut och vart skulle dom gå?
Dom bodde så nära varandra ändå.
Till slut kom dom fram till Cecilias grind.
Nu vill jag bli kysst, sa Cecilia Lind.

Vet hut, Fredrik Åkare, skäms gamla karln!
Cecilia Lind är ju bara ett barn.
Ren som en lilja, skygg som en hind.
Jag fyller snart sjutton, sa Cecilia Lind.

Och stjärnorna vandra och timmarna fly.
Och Fredrik är gammal men månen är ju ny.
Ja, Fredrik är gammal men kärlek är blind.
Å, kyss mig igen sa Cecilia Lind.

The ballad about Fredrik Åkare and the sweet miss Cecilia Lind is a love story about an aging man and a teenage girl. Dancing cheek to cheek under a full moon accompanied by accordeon and bass they’re in love despite their age difference and despite what everyone says.

There’s a tangible romantic atmosphere in this song, from the blushing of her cheek to the soft words whispered in her ear by an admiring and somewhat lustful Fredrik. As the music stops they leave for home. He follows her to her gate where she asks him to kiss her.

”You should be ashamed of yourself, Fredrik! Cecilia Lind is still a child, so tender and shy. But I’m soon seventeen, says Cecilia Lind. And the stars and the hours pass by. Fredrik might be old, but Love is blind. Kiss me again, says Cecilia Lind.”