Lyrics

Dalpolska

(Traditional)

Inte äger jag gods och gull
och inga åkrar och ängar.
Inga kritter och inget stall
och inga pigor och drängar.
Men min vän min, han bränner brännvin
och gör sig avsevärda pengar.

Vi har hemslöjd av alla slag
för tjugofem kronor flaskan.
Bot för utsot och bot för drag
och bot för binnickemaska.
Och kommer pliten, slår vi ut spriten
så det går vågor uti vaska.

Varje kväll när till sängs jag går
tar jag en stöt i min mortel.
Varje morgon när jag uppstår
tar jag en sup och en porter.
Det stärker anden och stillar handen
så att jag knäppa kan min kjortel.

Inte längre så ung en tös
och int' så flink över stätta.
Det är sant att jag driver lös
samt undfått varning för detta.
Tung i gumpen och tung i klumpen
men räknas ändå till dom lätta.

Än jag minnes min gröna dal,
än hör jag felorna tona.
Röda strumpor och sidenschal
och silverspänne på skorna.
Men far till Dalom blir aldrig tal om.
Det blir som vanligt till Landskrona.

Dalpolska – written in Nicolai police station - is one of many folk songs about the illegal ”brännvin” production (brandy). The storyteller is a promiscuous lady who secretly longs for her home in Dalarna, but unfortunately once again her destination is the women´s prison in Landskrona.

”I don´t have any money or property, and no servants or critters. But my friend here, he sells home made brandy and makes real good money. It helps my moods and quiets my shaking hands in the morning, so that I can button up my kirtle.”